The Fucking Sellout

Det er en Opel kadett

Ivrig på livet kämpar en liten djäfvul med att försöka få igång koncentrationen. Istället hittade jag en drös gamla skoldokument. Det är fantastiskt hur träffsäker en skoltrött niondeklassare kan vara ibland.

Min sammanfattning av Strindberg och hans futtiga liv

" Strindberg föddes 1849. Han gifte sig tre gånger i sitt liv, den första frun vid Siri blev han riktig ovän med efter skilsmässan och dom pratade aldrig mer. Han dog en stormig morgon i maj vid Blå tornet i Stockholm. Han begravdes i Norra Kyrkogård."

Peace

Ett djäfvla underskott på uttryck


Rotaryt är månadens nykomling

En del kärlek skapas när man för två personer i närheten av varandra och shadear ljuset till lagom mysig nivå. En del kärlek kommer till i konsten. Här skapas kärleken i konsten mellan två människor. Stort och helt skiljt från objekten.

Summan av alla laster är konstant.

Klurar lite på det här och har kommit fram till att träningen går exponentiellt bättre med mer problem i livet i övrigt. Har kruxat över en del på sista tiden och löpenergin skjuter i höjden. Milen var peace of pie med Mynge och Linnea igår. Nu blir det tuffa tag och coola killen på spåret innan Tjurruset.

Med halvdan taktkänsla och en liten gömd inneboende parvel med social fobi är danskurs på en klubb något av det läskigaste jag kan tänka mig. Men som med allt annat är utmaningen halva nöjet. Svängde in för andra gången på La Isla ikväll för att lära mig salsa. Stegen var nya och ovana men känslan go. Min talanglöshet är en aldrig sinande källa till nya äventyr.

Har blivit stammis på Karbin klättercenter i Älvsjö numera också, så den väntade snöfattiga vintern kommer ha klättringen som huvudsyssla istället för telisarna. Pluggandet känns helt rätt nu, men det är inte lite det rycker i benen nu och viljan att resa iväg på säsong till alperna ökar.

Imorgon kommer kebgänget ner för bergsfilmsfestival i stan. Sweet.

Fick en strålande idé idag och sprang ner till min gamla gymnasieskola för förverkliga den. Under gymnasietiden var jag inte värst intresserad av skolan egentligen, med undantag för några ämnen. Tal&drama var ett av dessa. Istället för talängslan och en nervositet som klumpade sig i magen kunde jag äntligen få nervositeten att växa till adrenalin som kickade talet frammåt i ljuvt gemak. Nu såg jag min chans att ge tillbaka lite till den där kursen och Birgitta Svensk som höll den.

Väl på skolan insåg jag att man börjar bli gammal nu. Birgitta Svensk hade gått i pension och kursen med henne. Dom hade lite nystarade kurser i svenska och kommunikation däremot som syon jag var stammis hos en gång i tiden, tyckte att jag kanske kunde hjälpa till med. Vi får se vad resultatet blir men det känns laddande till tusen just nu.

Blev surprisesänkt igår i en av mina 24h-sjukdomar. Helyllelivet med drivna ångestpass i löpspåret har sänkt min sjuklingsstatistik till en nivå nära södertäljes pensionärsparti i senaste opinionsundersökningen, men ibland slår det till. Normalt stockholmsfolk pillrar tabletter för att dra ut sånt här men jag håller fast vid min ska det va ska det va-princip. Knappt ett dygn efter mensvärken satte i är jag på benen igen och försöker trycka i mig allt fetthaltigt jag kan hitta för att slippa en eventuell förväxling med georgiansk krigsfånge.

Igår hade vi salsa här med klart ökade krav på mitt höftsvängande och takträknande. Lyckades med den där knepiga body cross lead till slut, tyckte iaf jag. Med en bra ratio på 1:2 som enda kille i sällskapet blev det flashdancetuff träning. Linnea försökte snurra ännu lite mer, men jag tappade bort mig i mina cinkom, seis, siete. Dans har ju aldrig varit min grej, men som alltid faller jag för allt jag inte har talang för i min envisa iver. Anna stannade på te med mina nya Fillipa K-muggar. Strax efter Anna hade gått satte sjukan in och eftersom jag inte kunde sova började jag läsa Neil Strauss "spelet". Med sån utpräglad homofobi i tryckt form kändes det bra med mina vackert omanliga muggar.

Tal ska skrivas och glada miner les, see you in the afterlife.

The sellout boys hyllar Nagi Noda. En sån här rastlös själ lär inte haft mycket tid att sova. Nu har hon tidigt gått ur tiden och får sin välförtjänta sömn.

Jag kan inte förneka att det kändes gött i överflöd att komma ner till fjollträsk igen men jag kommer aldrig riktigt lämna Kebnekaise. Den här sommarsäsongen har verkligen öppnat nya dörrar och ställt andra på glänt. Jag rullar i minnen från topparna när tåget rullar på morgonen och det är bra melodier.

Datorn på Keb var så trög som en dator ute i vildmarken ska vara så jag bloggar lite bilder nu istället och låter er nosa på en natur många inte visste fanns.


Bouldring climbers right om Elsas bro.


Dennis och Evelina ser ut som två idioter till bouldrare ska göra. Vi är verklighetens mutant hero turtles och ni vet det.


Mattias och jag tradade två replängder på kaipak men jag glömde kameran i base camp så det blev några efterarrangerade kort.


Ibland ville man döda någon när gästerna jävlats i överkant. Vänner ställer alltid upp.


Åsa och jag hade en hård brottningsmatch vid bummlingarna. 1 - 0 till Djäfvulen.


Sista tillbakablicken mot kebmassivet. Lycka i kalasstora mängder och kanske ändå vemod i lika stora.

Livet i övrigt och blogglivet verkar ha tydliga tendenser till att gå i ett motsatt potensiellt förhållande till varandra. Lite bloggande är ett sundhetstecken och när jag nu sitter här och småsnörvlar lite känns det okej att vara tillbaka i fällan av ett sjukt behov. Behovet klingar illa med förnuftiga idéer jag har om hur man kickar igång en nice vardag. Jag sitter här igen med ett autobahnuppkoppling och njuter storstilat.

Sen hemkomsten från Keb har det vart fullrulle på att leta lägenhet, ta upp gamla kontakter och stoppa näsan i retorikkunskaper på Södertörn. Jag surfar livets fina våg. Har försökt glida på den förrut men det är inte min melodi. Jag behärskar elementen och lever najs.

Har hunnit med en hel del gött också.


Här är en bild från grillfesten vi hade vid Jockes landställe på Ljusterö.


Anna och Linnea skulle ut till Annas barndomshem i Sköldinge och plocka svamp. Jag smög mig in på ett hörn och göttade mig med att stoppa den ena Kallen efter den andra i påsen. Jag kickade in en grym risotto på den här med mormor några dagar senare.


Jocke hade jag inte sett på länge och magin dreamteamet emellan fanns fortfarande där. Känns skönt att visa saker aldrig går ur tiden.

Sitter med mormor och hittar bortglömde släktingar på wikipedia. Willhem Svartengren, morfars farmors far, kom på tal. Ingen sådär nära släkting jag hängt värst mycket, men ändå. Vi hittade en bra anekdot om hur han såg till att bygga upp Brunskog kyrka. Musik är grejen, som alltid.

"År 1873 lyckades dåvarande kyrkoherden Willhem Svartengren (1805-1901) genomdriva ett beslut att bygga en ny kyrka. Bygget kommer igång 1875 efter ett antaget anbud med förslag om kostnader på 98029 kronor från byggmästare Johannes Larsson från Västergötland. Kyrkan är byggd av stora gråstensblock som bars på bårar uppför ställningarna av 20 till 30 man. Svårigheterna växte i takt med bygget och allt eftersom murarna steg mot höjden, blev arbetet påfrestande. Till sist vägrade arbetsfolket att bära stenblocken. Byggmästare Johannes Larsson kunde inte övertala dem att fortsätta. Han försökte med en trumslagare som skulle slå takten när de bar stenarna. Han försökte även med dragspelare, men ingenting hjälpte. Församlingens präst föreslog att man skulle skicka efter socknens bäste spelman, Ola i Kenselvika eller mer känd som Spelmans-Ola. Drängarna kände honom från lördagkvällarnas logdanser. Han skrev en kyrkmarsch och nu ville alla vara med och bära. Marschens toner spred sig som en fanfar när han satt på stenblocken och spelade sin marsch. Det hände att männen lyfte upp Ola och satte honom på blocken de bar. Under två somrar anförde Spelmans-Ola bärarna med sitt spel. Man kan med fog säga att spelmansmusiken är inbyggd i Brunskogs kyrka."


Dags för te och kvällsfika.

Bouldringen i Söderhamn var sjukt inspirerande och det är en gåta än varför ingen har upptäckt potentialen än i Söderhamns klättring.

Det närmar sig med Kebne nu så det är väl mer klättring i görningen. Laddar upp nu Mjäla för att möta motståndet. Jobbar hårt på att inte vara en söndersupen säck potatis från Chamonix i sommar. Ses i bergen.