The hammer will fall - eller hur man gör en höftsväng i liten etta.

Blev surprisesänkt igår i en av mina 24h-sjukdomar. Helyllelivet med drivna ångestpass i löpspåret har sänkt min sjuklingsstatistik till en nivå nära södertäljes pensionärsparti i senaste opinionsundersökningen, men ibland slår det till. Normalt stockholmsfolk pillrar tabletter för att dra ut sånt här men jag håller fast vid min ska det va ska det va-princip. Knappt ett dygn efter mensvärken satte i är jag på benen igen och försöker trycka i mig allt fetthaltigt jag kan hitta för att slippa en eventuell förväxling med georgiansk krigsfånge.

Igår hade vi salsa här med klart ökade krav på mitt höftsvängande och takträknande. Lyckades med den där knepiga body cross lead till slut, tyckte iaf jag. Med en bra ratio på 1:2 som enda kille i sällskapet blev det flashdancetuff träning. Linnea försökte snurra ännu lite mer, men jag tappade bort mig i mina cinkom, seis, siete. Dans har ju aldrig varit min grej, men som alltid faller jag för allt jag inte har talang för i min envisa iver. Anna stannade på te med mina nya Fillipa K-muggar. Strax efter Anna hade gått satte sjukan in och eftersom jag inte kunde sova började jag läsa Neil Strauss "spelet". Med sån utpräglad homofobi i tryckt form kändes det bra med mina vackert omanliga muggar.

Tal ska skrivas och glada miner les, see you in the afterlife.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback