Mae og min kadett
Det er en Opel kadett
Fråga Olle, bara halva inne
Satt med Ukulelen på soffbordet och slog mig ner framför Fråga Olle-dokumentären med Anna i soffan. Det är verkligen en ära för min TV att jag tittar på den mer än som en grå burk med knappar. Nu var det HBT på schemat så det kändes som att min dyrbara tid kunde få sitta med röven i soffan och blicken i burken.
Det var värt min tid, trodde jag. Bittert äpple att bita i. Fråga Olle ligger kvar i sänghalmen och puffar eftersexcigarrer från 60-talet. Många saker krockade med mitt gryende ickenormativa sinne.
I samhället finns det fortfarande en stark dikotomi med vi och dom-karaktär kring hur vi ser på HBT-personer. Det programmet försökte göra var att visa att HBT-personer är som folk är mest. Det gjorde Olle genom att ge exempel på människor som lever som bi- , homo- och transsexuell. Med den stereotypa bilden som bygger den nämnda dikotomin kan den vara vettigt att ta tillfället i akt att visa att HBT-personer inte är annorlunda p g a sin läggning.
Vad gör Olle i den här situationen. Jo han letar upp bisexuella Kristian mitt i komma ut-processen, lesbiska Manuela som skriver om komma ut-tips och Immanuel som lever som transperson. De är alla fina människor och exempel på att HBT-personer är lika vettiga som vem som helst. Vad som retade mig dock var att ta just Kristian som exempel på hur en bisexuell kille är (betänk nu att Fråga Olle har en ganska starkt normerande roll). Kristian har nyligen kommit ut och har sökt sig till en typisk gay-norm för att få stöd i sitt identitetssökande. Fråga Olle säger mer eller mindre med det valet att alla bögar och bisexuella killar gillar styling, vill bli hårfrisörer och är med i TV (han vann nämligen en hårutbildning i en TV-gala, vilket poängterades i dokumentären).
Det kan vara hänt med exemplen, det stora felet i dokumentären ligger någon annanstans. En grundkurs hos RFSU ger en inblick i hur man kan vänd och vrida lite på normbegreppet. Även om vi i dagens Sverige är förhållandevis accepterande mot HBT-personer tillhör de långt ifrån den rådande normen. Att då inte ens diskutera förhållandet till normen är mycket märkligt. Frågan om varför man alls måste komma ut t ex tillhör grundfrågan i ungdomsmottagningen på nätets (www.umo.se) HBT-information. Anledningen till att HBT-personer alls måste komma ut är på grund av den rådande normen, inte på grund av deras egen sexuella läggning. Som hetero behöver man aldrig komma ut. Det här och mycket annat kring normen kunde ha skapat en intressant dokumentär. Nu blev det ett reportage om tre utsatta människor istället.
Skärpning Olle.
---
Förtydligande efter kommentar:
Nej jag är absolut ingen expert på homosexualitet. Jag uttryckte att det sättet som Fråga Olle tog upp ämnet bidrar till att stagnera vi & dom-känslan eftersom den inte ifrågasätter hetronormen.
Från hemmafrusförespråkare till okunnig kolumnist hos SVD
Jag hade börjat leva i en illusion av att svenskarnas syn på varje enskild individs rätt att ha sin egen (a)sexualitet var ganska fast förankrad. I URs program Skolfront gjorde man ett reportage som fick den här bilden att svaja ordentligt. Flera föräldrar satt och bannade RFSU för att vi lär ut säkert praktiserande av olika typer av sex och rätten att själv välja när och om man vill ha sex med någon annan. En marginell debatt tänkte jag, men blev ändå illa berörd.
-
Debatten blev alls inte marginell och SVD publicerade 19 oktober förberhållslöst en kolumn av Roland Poirier Martinsson. Namnet lät bekant men jag kunde inte helt placera det. Så minns jag vad jag tidigare under dagen suttit och skrivit om under en hemtenta i retorisk analys. Hemtentan handlar om olika artefakter som uppstått kring Anna Anka. Nu ska jag förtydliga att Anna Anka i mina ögon är genial. Hon har lyckats kamma in TV3s största tittarsucce någonsin genom att trycka på känsliga knappar hos oss svenskar. Den debatten skrattade jag åt tills jag läste Roland Poirier Martinssons debattinlägg Ingenting går upp mot en riktig hemmafru på newsmill.se.
-
Åter till debatten om RFSU. Roland Poirier Martinsson skriver alltså en kolumn i SVD. Han inleder med att skriva om att ungdomar idag växer upp i en normlös verklighet. Det här är inte bilden jag mött jag när träffat ungdomar. Normer styr allt i de här unga människornas liv och RFSUs försök till tillåtande av alternativa normer och ett samhälle med mindre befästa normer. Många kan inte ens sitta med benen i kors utan att få repressalier för att bryta mot mansnormen.
-
Vidare från ett argumenterande om att unga växer upp i ett normlöst samhälle hamnar Roland i ett utlägg om att man ska verka för avhållsamhet för barn under 15. Hela argumentationen bygger från början på ett faktafel. Det finns inget som säger att unga under 15 inte får ha sexuella aktiviteter med varandra. Lagen säger att någon över 15 inte får ha sex med någon under 15, detta för att skydda unga mot äldre med ett maktövertag i o m sin ålder. Ett rätt har han ändå. Sexualiteten ska förknippas med den personliga integriteten. Det här är grunden i RFSUs skolinformatörsarbete. Hela RFSUs infektionspreventiva arbete bygger på det här. Den personliga integriteten och möjligheten att bevara den får man genom kunskap.
-
I nästa rond försöker Roland lägga ut att RFSU inte ska ta sig friheten att uppfostra barn i en syn som inte delas av deras föräldrar. Sen när skulle skolan stå för en ensidig bild bestämd av föräldrarna? Var det inte så att barnen ska ha rätt till en egen integritet? Ska de kunna göra det måste barnen få en allsidig bild av världen som ger utrymme att välja egna vägar i livet.
-
Avslutningsvis, bara lite sådär i förbifarten i Jimmy Åkesson-stil, skriver Roland att föräldrarna som har en försiktigare syn på hur de vill att deras ungas sexualitet ska se ut än RFSU är i majoritet. Vart kommer den här informationen ifrån kan jag inte låta bli att undra. Och hur kan Roland argumentera för det här när han inte ens har tagit del av den information som RFSU upplyser om i skolorna.
-
Ungas personliga integritet måste stå över några få föräldrars moralpanik, i synnerhet en hemmafrus förespråkares.
Vad är det köttlimpan inte vill göra?
The Philippinian Solo Tour 2009
Nu händer det grejer ska ni ha klart för er! Livet är i rullning och jag ska på Fredag påbörja mitt livs (hittils) resa. Jag sticker en månad till Filippinerna! Ska bli så sjukt nice!
Så nu sitter jag hemma i päronas stuga och njuter av den sista tiden. Har precis avslutat en resa från norr till söder med mellanlanding hos svärmor och svärfar och uppvisning av Suffercity för den nya fjällan! Har varit sjukligt gemytligt och jag har njutit precis hela tiden!
Men men, ni som vill följa fortskridningen av resan följer den med FÖRDEL på resedagboken, sök bara på The Philippinian Solo Tour och låt er frottera er i avundsjuka över hur bra jag har det och hur faktiskt frän jag är!
Ska vi sparka liv i denna gamla riskokaren Elias?! Jag säger som Kalle Anka själv skulle ha sagt, kör i vind!
/ Robert
Så nu sitter jag hemma i päronas stuga och njuter av den sista tiden. Har precis avslutat en resa från norr till söder med mellanlanding hos svärmor och svärfar och uppvisning av Suffercity för den nya fjällan! Har varit sjukligt gemytligt och jag har njutit precis hela tiden!
Men men, ni som vill följa fortskridningen av resan följer den med FÖRDEL på resedagboken, sök bara på The Philippinian Solo Tour och låt er frottera er i avundsjuka över hur bra jag har det och hur faktiskt frän jag är!
Ska vi sparka liv i denna gamla riskokaren Elias?! Jag säger som Kalle Anka själv skulle ha sagt, kör i vind!
/ Robert
Facebook on wheels
Facebook har verkligen lyckats tilltala en bred publik. R.I.P. David "dread" Buchanan. Klicka på länken och säg igen att facebook inte kan vara macho.
Bandidos är inte mycket sämre.
Bandidos är inte mycket sämre.
Ta tjuren vid hornen
Blöt målvideo
Jag har gjort Sellout boys stolta och sprang för teamet i Tjurruset. 8 sekunder in ser ni en blöt man med lera i fejset pressa sig in i mål. Klart mycket roligare med löpfester än jag hade trott. Lidingöloppet eller Marathon nästa år, alla är bjudna.
Fred ute.
Utkast: Genusperspektiv på ...
Genusperspektiv på språket står på schemat idag så jag kan inte låta bli att slänga in Piet Heins "Lille kat"
Lille kat! Lille kat!
Lille kat på vejen!
Hvis er du? Hvis er du?
- Jeg er sgu min egen!
Lev, dö och se gladare ut än August dessemellan
Ivrig på livet kämpar en liten djäfvul med att försöka få igång koncentrationen. Istället hittade jag en drös gamla skoldokument. Det är fantastiskt hur träffsäker en skoltrött niondeklassare kan vara ibland.
Min sammanfattning av Strindberg och hans futtiga liv
" Strindberg föddes 1849. Han gifte sig tre gånger i sitt liv, den första frun vid Siri blev han riktig ovän med efter skilsmässan och dom pratade aldrig mer. Han dog en stormig morgon i maj vid Blå tornet i Stockholm. Han begravdes i Norra Kyrkogård."
Peace
Min sammanfattning av Strindberg och hans futtiga liv
" Strindberg föddes 1849. Han gifte sig tre gånger i sitt liv, den första frun vid Siri blev han riktig ovän med efter skilsmässan och dom pratade aldrig mer. Han dog en stormig morgon i maj vid Blå tornet i Stockholm. Han begravdes i Norra Kyrkogård."
Peace
Ett underskott och en klassiker
Ett djäfvla underskott på uttryck
Rotaryt är månadens nykomling
Att döda ett barn
Leif Silbersky läste Stig Dagermans "Att döda ett barn" (öppnas i nytt fönster) när Anders Eklunds dom föll. Man kan tycka att det är lite makabert att börja diskutera snygga spårkvändningar när ett barn blivit mördat, men jag är för skadad av utbildningen nu. Dagerman har både en kronologisk och en omvänt kronologisk disposition i dikten och jag är såld på den, även om ämnet inte är alltför upplyftande. Memento har inte mycket att komma med när svenska prosan får leva.
Bapapaaapa
Mer godis åt folket.
Mike Patton har klingat slingor åt mina öron i Faith no more, Fantomas och Mr. Bungle. Killen ska hyllas och har man bara en blogg som ett top of a mountain så gör man det där.
Varsågoda. Njut mina vänner.
Mike Patton har klingat slingor åt mina öron i Faith no more, Fantomas och Mr. Bungle. Killen ska hyllas och har man bara en blogg som ett top of a mountain så gör man det där.
Varsågoda. Njut mina vänner.
Hönan med klang och Mozart är tillbaka
En del kärlek skapas när man för två personer i närheten av varandra och shadear ljuset till lagom mysig nivå. En del kärlek kommer till i konsten. Här skapas kärleken i konsten mellan två människor. Stort och helt skiljt från objekten.
Rusande tjuren i Parma
Summan av alla laster är konstant.
Klurar lite på det här och har kommit fram till att träningen går exponentiellt bättre med mer problem i livet i övrigt. Har kruxat över en del på sista tiden och löpenergin skjuter i höjden. Milen var peace of pie med Mynge och Linnea igår. Nu blir det tuffa tag och coola killen på spåret innan Tjurruset.
Med halvdan taktkänsla och en liten gömd inneboende parvel med social fobi är danskurs på en klubb något av det läskigaste jag kan tänka mig. Men som med allt annat är utmaningen halva nöjet. Svängde in för andra gången på La Isla ikväll för att lära mig salsa. Stegen var nya och ovana men känslan go. Min talanglöshet är en aldrig sinande källa till nya äventyr.
Har blivit stammis på Karbin klättercenter i Älvsjö numera också, så den väntade snöfattiga vintern kommer ha klättringen som huvudsyssla istället för telisarna. Pluggandet känns helt rätt nu, men det är inte lite det rycker i benen nu och viljan att resa iväg på säsong till alperna ökar.
Imorgon kommer kebgänget ner för bergsfilmsfestival i stan. Sweet.
Klurar lite på det här och har kommit fram till att träningen går exponentiellt bättre med mer problem i livet i övrigt. Har kruxat över en del på sista tiden och löpenergin skjuter i höjden. Milen var peace of pie med Mynge och Linnea igår. Nu blir det tuffa tag och coola killen på spåret innan Tjurruset.
Med halvdan taktkänsla och en liten gömd inneboende parvel med social fobi är danskurs på en klubb något av det läskigaste jag kan tänka mig. Men som med allt annat är utmaningen halva nöjet. Svängde in för andra gången på La Isla ikväll för att lära mig salsa. Stegen var nya och ovana men känslan go. Min talanglöshet är en aldrig sinande källa till nya äventyr.
Har blivit stammis på Karbin klättercenter i Älvsjö numera också, så den väntade snöfattiga vintern kommer ha klättringen som huvudsyssla istället för telisarna. Pluggandet känns helt rätt nu, men det är inte lite det rycker i benen nu och viljan att resa iväg på säsong till alperna ökar.
Imorgon kommer kebgänget ner för bergsfilmsfestival i stan. Sweet.
Somewhere over the rainbow
