Det var någon slags baldning av hippiekärlek och "vilse i min trädgård" idag när jag sprang runt hos morsan och käkade bär från alla buskar. Sommar är förbaskat trevligt ¨måste man nog ändå erkänna.

Hade en störd grej på jobbet igår. Åkte dit för att hämta ut min uniform så jag kan börja jobba på torsdag. Kommer dit försent med blod i kranen. Thomas muttrar över att jag kommer sent, när han lugnat sig slänger han ur sig århundradets mest dräpande kommentar. Jag förstod inte riktigt vad han sagt, eller snarare tänkte han måste ha sagt något helt annat, tills efteråt när jag insåg att han faktiskt sa det.

Thomas - Blöder du ofta näsblod?
Jag - Jaa, det är kassa gener vet du
Thomas - Jaha, jag har lite mer tur, mina föräldrar är inte syskon

Killen är mina nya idol numera. Hinner inte skriva så mycket mer, det vankas kyckling hos Hairy.

Dag 1

Lördag morgon drar Armageddon ut på vägarna med två asfaltstörstande studentender. Efter lite sista småplock i Luleå blev första anhalten Skellefteå. Nu kanske ni klurar på vad sjutton man ska i Skellefteå och göra, det här kräver ett litet utlägg för att förklara.

När man åker genom Norrland finns det inte så mycket storstäder och maffiga partyställen att besöka. Vi skulle inte velat åka till sådana även om de fanns längs vägen, dessutom har de Calskrove i Skellefteå. Calskrove är en av de mest udda och (på Luleå Tekniska Univesrsitet) kände delikatessen man kan få för under en hunka. Pizzabagarna på Tre Kronor i Skellefteå har helt enkelt kommit på att två goda ting borde bli fabulöst tillsammans. Calskroven är helt enkelt ett skråvmål inbakat i en calzone. Det smakade precis lika taskigt som man kunde vänta sig, men nu är the sellouts officitellt calskrove deflowered.

Efter det drog vi vidare till Ö-vik. Första konstaterande om den här lilla staden var ett det låg lite amerikanskt jippo över den. Stora vattenrutschbanor, gigantiska skyltar och märklig stadsplanering. Vi körde runt ett tag och hittade hoppbacken.

Hur många är det egentligen som håller på med den här sporten? Vi knatade upp på toppen och fick en grym utsikt, dessvärre gick Robs kamera sönder när vi nåt höjdpunkten av allt det där trappgåendet. Sjukt grym utsikt fick vi i alla fall och lite trappträning. Elias ringde en klasskompis och försökte få koll på bra spots i Ö-vik. När tipsen var uppkollade kom vi fram till att nattens övernattning fanns utanför stan.

Armageddon fick spinna hjulen igen och vi åkte ut på väg 335. Ganska snart efter vägen hittade vi en liten sjö vid en glänta med strand, grillplats och gubbar med kalla öl vid sina närliggande fritidshus.

Vi drog igång engångsgrillen och hoppade i det uppfriskande kalla vattnet. När vi suttit och småhuttrat vid grillen ett tag och slängt på de marinerade kotletterna som Rob styrt upp, kändes det rätt tilltalande att ha några vedklabbar att slänga på eldstaden och få upp värmen. Vi tassade iväg till gubbarna och gumman med de öppnade ölburkarna vid husen och tänkte fråga om några klabbar. När vi kom dit hade de två sjukt fina hundar och kom och hälsade och, i hälarna på dom, en klassisk norrlänning som slängde fram en stadig näve till hälsning. Här blev vi llite distraherade av det sjyssta mottagandet. Dom bjöd oss på bärs så vi lovade att komma tillbaka och dricka den där ölen så snart vi gått tillbaka och ätit vårat kött.

Det där köttet var lite för gott och atmosfören lite för skön så tiden rann iväg och gubbarna hann gå och lägga sig, men själva grejen är grym. Det är precis sånt här folk man vill träffa efter vägen.

Under dagen hann vi stanna och bomba två longboardbackar också. Robert hittade småvägar och heter från och med denna dag Mjäla.

Dag 2

Lite frukost i magen och vi var ute på vägarna igen. När vi kommit en liten bit på vägen mot nästa mål började båda dårarna som fyller upp den här bilen skrika i eufori, utsikterna såg ut att ha gett oss århundradets longboardbacke. Vi stannade bilen på mitten och traskade uppåt med uppkittad utrustning. Asfalten var något lite för grovkornig, men det var en galet bra åk ändå. När vi passerat bilen som stod vid kanten trodde vi som sagt att vi åkt halva backen, det hade vi inte på långa vägar. Backen fortsatte och fortsatte och med högerknäet hängande ut över asfalten bombade vi ner med norrlands största flin på läpparna. På vägen upp tillbaka till bilen hittade vi en liten bäck att bada i, sjukt mycket carpe diem är det enda vi kan säga.

Sen pajjade skarven mellan främre röret och ljuddämparna på avgassystemet. Armageddon började låta som en epa och vi hankade oss in till Sollefteå. Mjäla kirrade biffen med en ölburk, slanglås och avgaspasta.

Det var någon slags raggarträff i Sollefteå också så vi stod och drägglade lite på gamla muskelbilar. Annars hände inte så mycket mer i Sollefteå, vi åkte över en fin bro som folk reffererade till som Nya bron.

Sen var det meningen att vi skulle dra på lite och komma framåt. På vägen kom dock skyltar mot Döda fallet. Elias hade vart här som pojkvasker så det blev ett givet mål. Döda fallet bjöd på grymma naturupplevelser och vi gick omkring och fotade som tokar.

Mjälas kompis Ida bor i Åre så vi hade sen tidigare planerat in att svänga förbi henne. Vi brände på och hamnade hos henne på tidiga eftermiddagen. Ida var iväg på träning när vi kom så parkeringsplatsen vid Åre station fick stå som nöjesplats med longboardarna under fötterna. På kvällen körde vi Alfapet och åt lite hemmagjord äppelpaj.

Dag 3

Åre på sommaren är sjukt fint. Ida, Mjäla och Elias drog upp till Ullådalen och spana in naturen lite. Elias sprang omkring och nörda sig med kameran för att få lite naturbilder, Mjäla åkte forsränning med sig själv i forsen. Med lite skrubbsår på kroppen var han kall, nöjd och glad med åket iaf. Vi hittade lite snö och kasta snöbollar.

Efter det åkte vi ner för vår utspanade longboardbacke med bilen till stranden och sola o bada. Massiv köttfärssås bjuds till middag.

På kvällen, efter lite bakad mjuk pepparkaka kunde vi inte hålla oss längre. Ida körde oss till backen och vi fick oss ett redigt downhillåk med longboardarna. Sjukt roligt vart det. Alla backar sammantaget innan den här är som en ensam fjärt i universum.

Demokrati i skolan - vilka stenar ska bygga morgondagens samhälle?

Vi lever i ett samhälle där stor vikt läggs vid varje enskild invånares deltagande i samhället och eget omdöme. Med så många olika vägar att gå är absolut ärlighet extremt viktigt, i synnerhet från de som lär ut kunskapen om hur man använder sitt inflytande på omvärlden. Den platsen är skolan, i synnerhet grund- och gymnasieskolan.

"Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad." (4 kap 2§ Skollagen (1985:1100))

Unga människor är av förståeliga skäl i allmänhet mer sökande i livet och utmanar sin äldre generation i en helt annan utsträckning än vuxna gör. Många med mig har upplevt att svenska skolans system för att möta detta har varit ett kolossalt propagerande för absolut demokrati. Som ung och nyfiken får man höra att man har inflytande i allt, bara man höjer sin röst och formar sina ord korrekt.

Mina erfarenheter av hur det här slutar är nog ganska typisk. Med en brinnande entusiasm gick jag i äldre tonåren genom ett nyligen uppstartat råd för skolgårdens utformning med ett förslag om hur skolgården skulle kunna anpassas för att bli mer attraktiv för de som nyttjade den. Rektorn skickade givetvis tillbaka förslaget till samma instans som jag gått till efter att ha tagit del av det. Pengarna räckte inte till sådana ombyggnader hette det.

Faktum är att det förmodligen inte fanns några pengar, vår kommun hade just gjort ombyggnader i en av Stockholms dyraste skolrestaureringar samma år. Vi hade fått veta att om vi bara tyckte något väldigt starkt tillsammans - de andra i rådet ha ju instämt i mitt förslag - skulle allt vara möjligt att påverka. I nästan en vecka trodde vi att vi var med och bestämde som tjänstemän på högsta instans.

Ser man på detta med klara ögon inser man ju snabbt att vi saknade kunskap och kompetens för att genomföra sådana här beslut. Då var det också mycket oklokt av skolan att ge sken av att vi hade ett sådant inflytande. Vi stod med byxorna i knävecken och insåg istället att det var lika bra att ge upp alltihop och ansluta sig till den kollektiva, cyniska, tonårsrevolten.

Tillsammans med rektorn på min gamla gymnasieskola diskuterade jag en gång fram en något diffus plan för hur man kan sköta demokratin på ett mer ärligt sätt. Det blev inga stora förändringar men ändå en betydande attitydförändring. Elevrådet som tidigare matats med tron om att de var allsmäktiga, fick nu istället problem av rektorn att ta ställning i. De fick nu också på förhand veta ekonomiska och allmänna förutsättningar. Eleverna hade inflytande på riktigt och rektorn blev avlastad.

Svenskar har i allmänhet en väldig vilja att se Sverige som världens vackraste demokrati, men om besluten som vi är med och fattar inte efterföljas ger vi nog snart inte mycket frö den demokratin.

Att definiera är inte helt lätt, det ligger i betraktarens sinne att avgöra. Här använder jag demokratin i sin grundform, ett folkstyre med rimligt mycket inflytande för invånarna.

Vi lovar barnen allt inflytande i världen och då måste vi vara väldigt noga med att efterfölja vad som bestämts. Den här generationen växer nämligen upp och har de inte fått ett förtroende för demokratin i sin uppväxt kommer de inte få det förtroendet senare heller.

I LPO 94 kan man läsa följande "Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på." Skolan ska alltså visa för de unga hur ett demokratiskt system fungerar och hur människan fungerar i det.

Satt i skolan igår och pluggade till Stress-tentan. Läste kapitlet om könsskillnader och började klura lite. Det finns mycket grundläggande skillnader i manliga och kvinnliga hjärnan. Det här utvecklas framförallt under fostertiden. Mannen får utsöndring av testosteron från testiklarna som driver utvecklingen av hans hjärna till att få en manlig karaktär. Det är tydligen inte riktigt klart än hur det går till med kvinnliga hjärnan, men det lutar åt att det är hormoner som styr även här. Frågan är då, ska vi se till skillnaderna och utveckla samhället utifrån dom eller ska vi försöka anpassa oss och göra ett könsneutralt samhälle?

Klurade på en annan sak också, om man nu ska göra ett sånt här könsneutralt samhälle borde man kanske uteslutande ha ledare med Turners syndrom. Det är tjejer som saknar en X-kromosom och därför saknar könsidentifikation.

En till intressant sak, man brukade behandla blivande mammor med hotande tidigt missfall med manligt könshormon. Man slutade rätt snabbt med det här eftersom flickorna som föddes blev bråkiga och jobbiga, vad säger det här om oss män?