Navelludd och demokrati i skolan
Demokrati i skolan - vilka stenar ska bygga morgondagens samhälle?
Vi lever i ett samhälle där stor vikt läggs vid varje enskild invånares deltagande i samhället och eget omdöme. Med så många olika vägar att gå är absolut ärlighet extremt viktigt, i synnerhet från de som lär ut kunskapen om hur man använder sitt inflytande på omvärlden. Den platsen är skolan, i synnerhet grund- och gymnasieskolan.
"Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad." (4 kap 2§ Skollagen (1985:1100))
Unga människor är av förståeliga skäl i allmänhet mer sökande i livet och utmanar sin äldre generation i en helt annan utsträckning än vuxna gör. Många med mig har upplevt att svenska skolans system för att möta detta har varit ett kolossalt propagerande för absolut demokrati. Som ung och nyfiken får man höra att man har inflytande i allt, bara man höjer sin röst och formar sina ord korrekt.
Mina erfarenheter av hur det här slutar är nog ganska typisk. Med en brinnande entusiasm gick jag i äldre tonåren genom ett nyligen uppstartat råd för skolgårdens utformning med ett förslag om hur skolgården skulle kunna anpassas för att bli mer attraktiv för de som nyttjade den. Rektorn skickade givetvis tillbaka förslaget till samma instans som jag gått till efter att ha tagit del av det. Pengarna räckte inte till sådana ombyggnader hette det.
Faktum är att det förmodligen inte fanns några pengar, vår kommun hade just gjort ombyggnader i en av Stockholms dyraste skolrestaureringar samma år. Vi hade fått veta att om vi bara tyckte något väldigt starkt tillsammans - de andra i rådet ha ju instämt i mitt förslag - skulle allt vara möjligt att påverka. I nästan en vecka trodde vi att vi var med och bestämde som tjänstemän på högsta instans.
Ser man på detta med klara ögon inser man ju snabbt att vi saknade kunskap och kompetens för att genomföra sådana här beslut. Då var det också mycket oklokt av skolan att ge sken av att vi hade ett sådant inflytande. Vi stod med byxorna i knävecken och insåg istället att det var lika bra att ge upp alltihop och ansluta sig till den kollektiva, cyniska, tonårsrevolten.
Tillsammans med rektorn på min gamla gymnasieskola diskuterade jag en gång fram en något diffus plan för hur man kan sköta demokratin på ett mer ärligt sätt. Det blev inga stora förändringar men ändå en betydande attitydförändring. Elevrådet som tidigare matats med tron om att de var allsmäktiga, fick nu istället problem av rektorn att ta ställning i. De fick nu också på förhand veta ekonomiska och allmänna förutsättningar. Eleverna hade inflytande på riktigt och rektorn blev avlastad.
Svenskar har i allmänhet en väldig vilja att se Sverige som världens vackraste demokrati, men om besluten som vi är med och fattar inte efterföljas ger vi nog snart inte mycket frö den demokratin.
Att definiera är inte helt lätt, det ligger i betraktarens sinne att avgöra. Här använder jag demokratin i sin grundform, ett folkstyre med rimligt mycket inflytande för invånarna.
Vi lovar barnen allt inflytande i världen och då måste vi vara väldigt noga med att efterfölja vad som bestämts. Den här generationen växer nämligen upp och har de inte fått ett förtroende för demokratin i sin uppväxt kommer de inte få det förtroendet senare heller.
I LPO 94 kan man läsa följande "Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på." Skolan ska alltså visa för de unga hur ett demokratiskt system fungerar och hur människan fungerar i det.