Fråga Olle, bara halva inne
Satt med Ukulelen på soffbordet och slog mig ner framför Fråga Olle-dokumentären med Anna i soffan. Det är verkligen en ära för min TV att jag tittar på den mer än som en grå burk med knappar. Nu var det HBT på schemat så det kändes som att min dyrbara tid kunde få sitta med röven i soffan och blicken i burken.
Det var värt min tid, trodde jag. Bittert äpple att bita i. Fråga Olle ligger kvar i sänghalmen och puffar eftersexcigarrer från 60-talet. Många saker krockade med mitt gryende ickenormativa sinne.
I samhället finns det fortfarande en stark dikotomi med vi och dom-karaktär kring hur vi ser på HBT-personer. Det programmet försökte göra var att visa att HBT-personer är som folk är mest. Det gjorde Olle genom att ge exempel på människor som lever som bi- , homo- och transsexuell. Med den stereotypa bilden som bygger den nämnda dikotomin kan den vara vettigt att ta tillfället i akt att visa att HBT-personer inte är annorlunda p g a sin läggning.
Vad gör Olle i den här situationen. Jo han letar upp bisexuella Kristian mitt i komma ut-processen, lesbiska Manuela som skriver om komma ut-tips och Immanuel som lever som transperson. De är alla fina människor och exempel på att HBT-personer är lika vettiga som vem som helst. Vad som retade mig dock var att ta just Kristian som exempel på hur en bisexuell kille är (betänk nu att Fråga Olle har en ganska starkt normerande roll). Kristian har nyligen kommit ut och har sökt sig till en typisk gay-norm för att få stöd i sitt identitetssökande. Fråga Olle säger mer eller mindre med det valet att alla bögar och bisexuella killar gillar styling, vill bli hårfrisörer och är med i TV (han vann nämligen en hårutbildning i en TV-gala, vilket poängterades i dokumentären).
Det kan vara hänt med exemplen, det stora felet i dokumentären ligger någon annanstans. En grundkurs hos RFSU ger en inblick i hur man kan vänd och vrida lite på normbegreppet. Även om vi i dagens Sverige är förhållandevis accepterande mot HBT-personer tillhör de långt ifrån den rådande normen. Att då inte ens diskutera förhållandet till normen är mycket märkligt. Frågan om varför man alls måste komma ut t ex tillhör grundfrågan i ungdomsmottagningen på nätets (www.umo.se) HBT-information. Anledningen till att HBT-personer alls måste komma ut är på grund av den rådande normen, inte på grund av deras egen sexuella läggning. Som hetero behöver man aldrig komma ut. Det här och mycket annat kring normen kunde ha skapat en intressant dokumentär. Nu blev det ett reportage om tre utsatta människor istället.
Skärpning Olle.
---
Förtydligande efter kommentar:
Nej jag är absolut ingen expert på homosexualitet. Jag uttryckte att det sättet som Fråga Olle tog upp ämnet bidrar till att stagnera vi & dom-känslan eftersom den inte ifrågasätter hetronormen.