en gammal gubbe i köket
Sitter med mormor och hittar bortglömde släktingar på wikipedia. Willhem Svartengren, morfars farmors far, kom på tal. Ingen sådär nära släkting jag hängt värst mycket, men ändå. Vi hittade en bra anekdot om hur han såg till att bygga upp Brunskog kyrka. Musik är grejen, som alltid.
"År 1873 lyckades dåvarande kyrkoherden Willhem Svartengren (1805-1901) genomdriva ett beslut att bygga en ny kyrka. Bygget kommer igång 1875 efter ett antaget anbud med förslag om kostnader på 98029 kronor från byggmästare Johannes Larsson från Västergötland. Kyrkan är byggd av stora gråstensblock som bars på bårar uppför ställningarna av 20 till 30 man. Svårigheterna växte i takt med bygget och allt eftersom murarna steg mot höjden, blev arbetet påfrestande. Till sist vägrade arbetsfolket att bära stenblocken. Byggmästare Johannes Larsson kunde inte övertala dem att fortsätta. Han försökte med en trumslagare som skulle slå takten när de bar stenarna. Han försökte även med dragspelare, men ingenting hjälpte. Församlingens präst föreslog att man skulle skicka efter socknens bäste spelman, Ola i Kenselvika eller mer känd som Spelmans-Ola. Drängarna kände honom från lördagkvällarnas logdanser. Han skrev en kyrkmarsch och nu ville alla vara med och bära. Marschens toner spred sig som en fanfar när han satt på stenblocken och spelade sin marsch. Det hände att männen lyfte upp Ola och satte honom på blocken de bar. Under två somrar anförde Spelmans-Ola bärarna med sitt spel. Man kan med fog säga att spelmansmusiken är inbyggd i Brunskogs kyrka."
Dags för te och kvällsfika.
"År 1873 lyckades dåvarande kyrkoherden Willhem Svartengren (1805-1901) genomdriva ett beslut att bygga en ny kyrka. Bygget kommer igång 1875 efter ett antaget anbud med förslag om kostnader på 98029 kronor från byggmästare Johannes Larsson från Västergötland. Kyrkan är byggd av stora gråstensblock som bars på bårar uppför ställningarna av 20 till 30 man. Svårigheterna växte i takt med bygget och allt eftersom murarna steg mot höjden, blev arbetet påfrestande. Till sist vägrade arbetsfolket att bära stenblocken. Byggmästare Johannes Larsson kunde inte övertala dem att fortsätta. Han försökte med en trumslagare som skulle slå takten när de bar stenarna. Han försökte även med dragspelare, men ingenting hjälpte. Församlingens präst föreslog att man skulle skicka efter socknens bäste spelman, Ola i Kenselvika eller mer känd som Spelmans-Ola. Drängarna kände honom från lördagkvällarnas logdanser. Han skrev en kyrkmarsch och nu ville alla vara med och bära. Marschens toner spred sig som en fanfar när han satt på stenblocken och spelade sin marsch. Det hände att männen lyfte upp Ola och satte honom på blocken de bar. Under två somrar anförde Spelmans-Ola bärarna med sitt spel. Man kan med fog säga att spelmansmusiken är inbyggd i Brunskogs kyrka."
Dags för te och kvällsfika.
Stenar
Bouldringen i Söderhamn var sjukt inspirerande och det är en gåta än varför ingen har upptäckt potentialen än i Söderhamns klättring.
Det närmar sig med Kebne nu så det är väl mer klättring i görningen. Laddar upp nu Mjäla för att möta motståndet. Jobbar hårt på att inte vara en söndersupen säck potatis från Chamonix i sommar. Ses i bergen.